Mat

Vegetarisk mat? Jag!?

Vegetarisk mat? Jag!?

08.06.2012

Jag hade, sedan urminnes tider, haft någon sorts stark motvilja mot vegetarisk mat. Detta utan att jag knappt ens smakat någon. Hur började det då? Jo, jag vill minnas att det var som nedanstående historia förtäljer.

En gång i min barndom, jag var kanske 7 – 10 år, följde jag med min kusin för att hälsa på hos några vänner till hennes familj. Det var en trevlig dag, vi badade vid deras hus och hade allmänt roligt på barns sätt. Sedan ringde matklockan och vi gick in för att bänka oss vid bordet för att inmundiga en utsökt måltid – trodde jag. Jag fick nämligen vid denna tidpunkt veta, att värdparet var vegetarianer. Okej, tänkte jag, och såg fram emot att öppen och någorlunda objektiv låta mig väl smaka. Maten, som visade sig vara kall potatis med kalla champinjoner serverades. Okryddat. Ljumma och torra morotsplättar serverades också, även de okryddade. Ingen sås. Jag förde gaffeln mot munnen med den kalla potatisen, svampen och plätten. Blundade. Svalde. Traumat var ett faktum. 

Upplevelsen satte grunden för min ovilja inför vegetarisk mat. Så fort jag ens hörde talas om vegetarisk mat kom jag osökt att tänka på den kalla svamp-potatis-blandningen. Men en dag för något halvår sedan hände något. Jag vet inte exakt vad det var som fick mig att ens prova. Kanske hade det att göra med mitt nyfunna intresse för hälso- och friskvård. I de kretsarna lovordas ju ofta, med rätta, vegetarisk mat. Vid den här tiden studerade jag till beteendevetare på Örebro universitet, och gick till restaurangen för i Teknikhuset för att inmundiga deras buffé. Just denna dag såg broccolilasagnen så god ut att jag inte kunde slita ögonen ifrån den. Just denna dag bestämde jag mig för att prova. Det var ju ändå buffé, och ska man någon gång kosta på sig att prova på märkvärdigheter, är det just på buffé.

Smakade det illa? Nej. Var det gott? Nej. Det var VRÅLGOTT! Jag skämdes nästan när jag gick och hämtade en omgång till. Jag som nästan i hela mitt liv skrattat åt vegetarianer satt där nu och frossade på vegetarisk lasange. Och jag älskade det.

Mamma gav mig en kort tid därefter en kokbok där flera sidor var reserverade för vegetariska recept. En dag bestämde jag mig för att testa ett recept med kikärtsbiffar. Jag var fortfarande ganska skeptisk, tänkte att lasagnen nog varit ett undantag. Men biffarna blev även de fantastiskt goda. Min sambo, som nog varit om möjligt mer skeptisk till vegetarisk mat än jag, sniffade lite misstänksamt på biffarna men blev efter första tuggan även han omvänd. Sedan dess äter han mer än gärna vegetariskt.

Så vad hände sen? Brände jag köttkokböckerna? Rensade jag ut all köttmat ur frysen? Blev jag vegetarian? Nej, det blev jag inte. Men jag äter likväl vegetarisk mat säkert fyra gånger i veckan. Jag älskar mat och tycker att det vegetariska köket har öppnat ännu en dörr med många fler recept att prova. Jag tycker också att det är roligare att laga vegetarisk mat, man gör på lite nya sätt jag inte var van vid. Den är också så färgglad, god, nyttig, och billig.

Som slutsats kan vi väl säga: Man ska aldrig säga aldrig. Bättre att pröva ordentligt innan man bestämmer sig. Och för den skeptiske köttätaren kan jag säga: Pröva vegetarisk mat lagad med omtanke. Du kommer inte att ångra dig.

Posted by Melody Sundberg in Kåseri, Mat, 0 comments