På fel buss i Jerusalem

17.04.2018

Bussen kör genom Jerusalems norra förorter. Gatorna är slitna och husen verkar ha sett sina bästa dagar. Här lyser turisterna med sin frånvaro. Genom fönstret ser jag öknen närma sig i horisonten. 

Plötsligt står en man framför oss och jag inser att det har hänt igen – vi har identifierats som turister. Som långa, ljusa och blåögda svenskar är det nästintill ofrånkomligt. Gatuförsäljare brukar ropa på oss redan då de får syn på oss i horisonten. Eller som då en försäljare hälsade oss med ett svenskt “goddag” när han fick veta varifrån vi kom. Inte att undra på att man ibland känner sig som en vandrande gulblå flaggstång.

Utsikt från Mount Scopus. Foto: Melody Sundberg

Men ibland har det sina fördelar att se annorlunda ut. Mannen som nu står framför oss förstår att vi är fel ute. I det här området finns inga turister såvida de inte är vilse.
– Om ni ska till Olivberget är ni nog på på fel buss. Jag ska prata med busschauffören, tillägger han innan han med raska steg går mot mannen som kör bussen. Några snabba ord på hebreiska utbyts, också kommer han tillbaka.
– Ni är visserligen på rätt buss, men ni åker åt fel håll. Ni måste ta 201:an åt andra hållet!

Jag undrar hur lyckat det är att behöva vänta på nästa buss i detta område. En iögonfallande systemkamera hänger runt min mans hals, och vi har mobiler, pass och resekassa med. Mer hinner jag inte tänka förrän något händer på vägen. Vägen är för smal och en mötande buss blockerar framfarten. Samtidigt som chauffören ropar åt oss att springa till den andra bussen, inser jag att bussen som blockerar vår väg är 201:an – just den buss vi ska med. Vi hinner med den i sista ögonblicket.

Arabiskt kaffe och Bourekas.

Vi har knappt satt oss förrän vi återigen identifierats som turister och en annan man frågar var vi ska. Enligt hans anvisningar hoppar vi av vid Hebrew University och befinner oss nu på Mount Scopus. Jerusalem breder ut sig framför oss. Stadsmuren runt gamla stan syns som ett beige streck och innanför den glänser Klippmoskéns tak i guldfärg. Åt motsatt håll vaktar en herde en grupp får på de gröna ängarna, som i fjärran sakta övergår i ökensand.

Olivberget är den plats varifrån Jesus steg upp till himlen, och under hans tid på jorden drog han sig ofta tillbaka hit. Vid foten av berget finns Getsemane trädgård där Jesus gick undan för att be till Gud inför sin korsfästelse, och där han senare arresterades. Olivberget är också en viktig plats för judarna. Här har många judar velat begravas sedan antiken. Enligt deras tro är det här de dödas uppvaknande skall ske vid Messias återkomst, något som lett till att ca. 150 000 gravar idag finns på berget.

Utanför Ascension Church finner vi ett fik där vi unnar oss en välbehövlig paus med arabiskt kaffe och Bourekas, ett bakverk som säljs överallt och som är gjort på smördeg och har olika fyllningar. Idag känns det extra bra att få tag i en med pizzafyllning.

Vi börjar ta oss ned längst den väldigt branta El-Mansuriya Street. Låga, gröna träd är spridda över en sluttning, och vi inser att detta måste vara Getsemane trädgård. Ett skönt lugn breder ut sig över trädgården och här skulle vi gärna ha gått in, om inte trädgården varit inhägnad. Utsikten är magnifik och i bakgrunden breder gamla stan ut sig. Just när vi ska gå vidare hörs eftermiddags-böneutropet från Klippmoskén. Andra böneutropare svarar någonstans i närheten och utropet fortplantas över Kidrondalen.

Ca. 150 000 ligger begravda på Olivberget. Här syns den judiska kyrkogården. Foto: Melody Sundberg

Vi fortsätter nedåt och kommer till den officiella delen av Getsemane trädgård, som visar sig vara mycket liten och helt inhägnad. Strax bredvid finns romersk-katolska Church of All Nations utanför vilken några blåklädda nunnor har eftermiddagsrast. Här är det svårt att finna samma lugn. Många turister har hittat hit för att se den del av marken där Jesus ska ha bett innan han arresterades. De flesta besökare har antagligen tagit en betydligt snabbare väg hit genom gamla stans västra Lejonport. Å andra sidan har de missat den lugnare del av trädgården som gav mer tid för eftertanke. Slutligen besöker vi den enorma judiska kyrkogård som breder ut sig över bergets sluttningar.

Innan vi beger oss mot Lejonporten begrundar vi dagen över en glass på ett café. Misstaget med bussen förde oss inte bara till nya platser, utan lät oss också ta del av israelernas hjälpsamhet. Det ligger något i ordspråket att misstag ibland för med sig något gott.

Posted by Melody Sundberg

1 comment

Marianne Sundberg

Härlig berättelse. .du är verkligen duktig på att formulera o fånga läsaren med intressanta upplevelser !

Leave a Reply