Tältstrapatser i Norge: De sju systrarna i Geiranger

31.07.2013

Det bar vidare mot Geiranger, en by omringad av höga berg, och en fjord som utnämnts av UNESCO till ett av världsarven. 

Det mesta i Norge tar längre tid än förväntat. En två-timmarsresa i Sverige blir det dubbla i Norge. Anledningen är bergen, som man antingen måste ta sig runt, eller där det finns tunnel, igenom. För att spara tid bestämde vi oss för att ta färjan till Eidsdal. Dessvärre visade det sig att det bara går två färjor om dagen och vi hade missat den sista. Det var då vi fick syn på ett suspekt hus nere vid hamnen.

I huset satt en ung kille bakom kassan och såg på TV. När han fått syn på oss frågade han på engelska:

– Are ya’all going to Geiranger by the ferry, man?
– Jess, wi want tu gå tu Geiranger bai the ferry, svarade jag på utmärkt svengelska.
– All righta, man, there’s another ferry that goes every 20 minutes bout’ four kilometres in that direction, säger han och pekar ut genom fönstret. – Take that one, dude!
– Okey, tänk ju … män, sa jag.

Geirangerfjorden.

Vi följde beskrivningen och hittade mycket riktigt en annan färja, som skulle föra oss nära slutdestinationen Geiranger. Yes! Gerianger har ca. 600 000 besökare om året, och det är inte så konstigt. Byn, med de omkringliggande höga bergen och med Geirangerfjorden framför, ser nästan overklig ut, tagen som ur en saga. Fjorden är en av Norges mest besökta turistplatser och finns med på UNESCO:s världsarvslista.

Det var mycket folk på Geirangers camping, men vi fick en fin gräsplätt där vi kunde slå upp vårt tält. Medan vi delade på en burk gasol-ravioli var det roligt att titta på de andra campinggästerna som titt som tätt sprang förbi och jagade någon plastpåse som gått till väders.

 “Ahhh”, tänkte jag, mätt och belåten. “Nu befinner vi oss ju på en camping. Här ska det allt bli skönt med en rejält varm dusch så man får värma upp sig lite efter allt regnväder!” Men ack vad jag bedrog mig. När jag kom in i badrummet och hade klätt av mig, samlat kläderna i en prydlig hög och leende skulle dra igång varmvattnet, upptäckte jag en liten dosa på väggen. På den stod att läsa:10 kronor for fem minutter dusj. Betal her“. Det var då latheten slog till. Plånboken fanns i bilen på andra sidan campingplatsen. Osäkert om jag ens hade några kontanter. Jag skulle alltså vara tvungen att gå till receptionen och växla först. Palla. Hellre hoppade jag i Geirangerfjorden! Faktum kvarstod att jag såg ut som om jag hade smort in ett margarinpaket i håret. Det måste tvättas. Hur jag gjorde med resten av kroppen är en annan historia, men vad håret anbelangar begagnades följande tillvägagångssätt:

Den ädla konsten att tvätta håret på Norsk camping då du glömt plånbokseländet i bilen, eller är för snål för att betala 10 NOK / 5 minuter dusch: 

1. Klä av dig på överkroppen.
2. Ta inte av dig skorna, golvet är iskallt.
3. Böj dig framåt så långt du kan för att komma under duschen (som ibland sitter fast i väggen och inte ens går att ta ner), men akta så att inte skorna blir blöta. Man får liksom stå som en ostbåge. Fötterna på golvet långt från duschen för att skydda skorna från vätan, huvudet under vattnet. Illustration återfinns till vänster. Dra igång vattnet, börja tvätta håret.
5. Stäng av duschen några gånger emellanåt för att hämta dig från det iskalla vattnet, som känns som det kommer direkt från några gubbar vars yrkesroll är att utanför husknuten sitta och smälta det vatten som kommer direkt från närmaste glaciär.
6. Schamponera, skölj.
7. Färdig. Försök klä på dig trots att du med största sannolikhet frusit fast i ovanstående position.

När jag var färdig upptäckte jag att jag glömt ta med mig handduken. Tur att det fanns toalettpapper. Efter att ha torkat håret med sisådär 10 meter av dylik vara klädde jag på mig och gick huttrande tillbaka mot tältet.

 

Melody, iklädd regnponcho, blockerar ofrivilligt vyn för övriga turister.

När jag var färdig upptäckte jag att jag glömt ta med mig handduken. Tur att det fanns toalettpapper. Efter att ha torkat håret med sisådär 10 meter av dylik vara klädde jag på mig och gick huttrande tillbaka mot tältet. Dagen efter var det dags för den välkända färjeturen på Geirangerfjorden, en fantastisk upplevelse. Klarblått, rent vatten mellan höga bergväggar, byn försvinnandes i fjärran. Längs en av bergväggarna strömmade sju vattenfall, De sju systrarna, rakt ner i fjorden.

Men så satte det igång att regna igen och jag blev så illa tvungen att återigen dra på min tio gånger för stora regnponcho från Clas Ohlson. “Nåja”, tänkte jag, “så illa kan det väl inte vara. De flesta turister är ju rätt lustigt klädda i detta väder”. Men så märkte jag att folk började backa undan från mig, fnissa och titta lite konstigt. Anledningen till det fick jag inte veta förrän långt senare, då jag såg på fotona som sambon tagit av mig. Jag tänker inte ens lägga upp dem här. Men för att ge er en bild av min uppenbarelse, tänk er ett gigantiskt Clas Ohlson-tält, lutande över relingen på en Geiranger-färja. Men en enklare illustration kan jag åtminstone bjuda på. Men trots de vackra vyerna gnagde oron i bakhuvudet. Regnet bara fortsatte, och tältet hade inte fått torka på åtskilliga dagar. Inte vi heller. Skulle det bli bättre på fågelön Runde? Skulle vi äntligen få se Norge i solsken? Vi kunde bara hoppas. Resan bar vidare.

 

Posted by Melody Sundberg

Leave a Reply